Vem är du?

Är du dina egenskaper? Är du dina känslor? Är du dina tankar? Är du din kropp?

Kan du för ett litet ögonblick stanna till och lyssna på tjattret av dina tankar som ständigt pågår i ditt huvud. 

Vem är det som observerar dina tankar? -Är det du?

Från tidig barndom har vi lått lära oss att identifiera oss med vår fysiska kropp. –Kroppen är jag! Men är det verkligen så? Din kropp omskapas och omformas hela tiden. Celler dör och nya tillkommer. Du har inte samma kropp idag som när du var spädbarn. Du har inte ens samma kropp som du hade igår och du kommer ha en annan version i morgon. Vem av dessa kroppar är du? Dessutom består kroppen till största delen av vatten. Är det allt du är, vatten?

Om dina sinnen kunde se även det som är icke-fysiskt, så skulle du upptäcka att du sträcker dig långt utanför din kropp. Du skulle se att längst in mot kroppen, vid huden, ligger det ett lager av energi som innehåller information från det undermedvetna. Många massörer och terapeuter vet detta, då många känslor kan komma upp till ytan vid en behandling. Alla konflikter, alla trauman, stora som små, ligger i det undermedvetna och styr oss, vare sig vi är medvetna om det eller inte.

Du är ett medvetande som bebor en kropp och använder en kropp för att uttrycka dig och uppleva världen.

Utanför det undermedvetna finner du din känslokropp, astralkroppen. Precis som namnet antyder så är denna icke-fysiska kropp uppbyggd av dina känslor. Utanför astralkroppen kommer mentalkroppen, som är uppbyggd av dina tankar. Du skulle också se att de eteriska kropparna är förbundna med den fysiska kroppen med små fina energitrådar, som hela tiden skickar information till kroppen. Kroppen reagerar både omgående och långsiktigt på denna information. Din fysiska kropp är alltså med andra ord till stor del uppbyggd av dina tankar, känslor och övertygelser.

När du är övertygad om att du kommer att få influensa och du är rädd för det, så är sannolikheten stor att du kommer att bli sjuk. När tanke, känsla och övertygelse är överens så skickar du en mycket stark kommandosignal till kroppen. Kroppen agerar aldrig på egen hand, den är en informationsstruktur, som styrs utifrån.  

Vems tankar och känslor har byggt upp din astralkropp och mentalkropp?

Från början saknade du både tanke och känsla så du kunde inte göra det själv. Som litet barn hade du ännu inte fått världen beskriven för dig. Det som du idag kallar du, med de tankar, känslor och egenskaper du har identifierat dig med, fanns ännu inte där. Du saknade ett jag-medvetande och du var inte separerad från helheten.

I boken ”Min stroke” skriven av Jill Bolte Taylor, berättar hon att efter sin stroke upplevde hon att hennes medvetande blev mer vidsträckt och flytande. Hon upplevde att hon befann sig även utanför kroppen. Hon var allt med ett, precis som du upplevde världen när du var ett spädbarn. För att du ska kunna uppleva dig själv måste du separera dig från helheten. Det behöver bildas ett ego, en människa, som kan betrakta och uppleva världen utifrån sina tankar och känslor.  

Vem skapade dig? Vem har beskrivit världen för dig?

Fram till sjuårsåldern så var du som ett läskpapper, som sög åt sig all kunskap. Den allra första påverkan fick du redan i din mammas mage. Din mammas tankar och känslor påverkade dig redan som foster. Din mammas känsloliv lade grunden till ditt eget. Dina föräldrar, eller de som du växte upp med, var de som kom att betyda allra mest för din fortsatta utveckling. Deras tankar, övertygelser, värderingar och känslor bildade så att säga den mall som du kunde fortsätta att fylla i.

Som barn tog du in allt utan urskillning. Andras sinnesstämningar kunde lätt bli dina men i detta låg ingen värdering för du hade ännu inte fått världen uppdelad i gott eller ont, bra eller dåligt. Varje kommentar kunde bli till en sanning för du hade inte förmågan till logiskt tänkande eller kunde inte ifrågasätta ett påstående. En oförståndig kommentar kunde det lilla barnet snappa upp som en sanning. – Jag är värdelös. –Jag är dum. När vi är små kan sådana ”sanningar” gå direkt in i det undermedvetna och fortsätta styra oss långt upp i vuxen ålder. Normalt sett vet vi inte ens om att de finns. 

Nu är det inte meningen med att vi ska lasta våra föräldrar, utan de är präglade i sin tur av sina föräldrar och alla gör så gott de kan, efter sina förutsättningar. Nu är det heller inte bara våra föräldrar som präglar oss utan vi anammar också den kultur, tradition och religion som vi växer upp i. Hade du fötts i ett annat land med andra värderingar så hade du inte haft de åsikter och tankegångar du har idag.

Genom otaliga livstider tillbaka har vi alltså ärvt gamla mönster, rädslor och ett begränsat sätt att se på världen och oss själva.

Har du tänkt på var dina egenskaper kommer ifrån?

Det är höst troligt att du ärvt dina egenskaper från dina föräldrar eller mor- och farföräldrar. Om du noterar vilka egenskaper de har så kan du kanske upptäcka dem hos dig själv. Som barn har vi lätt för att härma och ta efter. Det är lätt att se att vissa egenskaper har ärvts i generationer tillbaka. Det kan vara allt från spontanitet, musikalitet till konflikträdsla och känslokyla. Ibland är det lättare att se det hos andra än oss själva. Vi vill inte så gärna identifiera oss med så kallade negativa egenskaper.

Du hade egentligen inget val att bli den du är. Du ärvde och kopierade beteenden och mönster. Du formades av den kollektiva miljö du växte upp i. Det är lätt att tänka sig att om du hade fötts i en annan del av världen så hade du haft andra tankegångar och en annan livssyn. Du hade haft helt andra värderingar som du hade byggt ditt liv på och ditt liv hade sett annorlunda ut. Du är med andra ord en skapad produkt, en mycket unik och fantastisk sådan förstås, men likväl en skapelse formad av andra. Du är som en marionett, där någon annan håller i trådarna, och du sprattlar efter bästa förmåga och på det sätt som du blivit lärd. Det ligger ingen skuld i detta. Du har bara inte vetat.

Ok. I detta läge är det lätt att känna ett visst missmod när vi kommer till insikt om att vi är en produkt av vår miljö. Det som vi betraktar som en människa, är det bara en programvara? Har vi verkligen ingen fri vilja? När polletten på allvar ramlade ned så fick det i alla fall mig att deppa ihop en smula. Men det väckte också upp många frågor i mig. Finns det någon större intelligens bakom mitt ego? Och även om mitt ego känner rädsla för att upplösas i någonting som jag inte vet vad så är min nyfikenhet större.

-Vem är jag och var kommer jag ifrån?

Din själ vill inget hellre än att du vänder blicken inåt och upptäcker det som är ditt verkliga du, bortom egot.