Vad är tid?

Våra hjärnor skapar en modell av verkligheten genom de tre rumsdimensionerna; sträckan, ytan och rummet. Tiden är den fjärde dimensionen som ger materian liv och rörelse.

Vi har fått lära oss att tro att tiden är konstant, att en sekund är en sekund, oavsett var du befinner dig. Det har visat sig att så är det inte. Tiden är relativ och föränderlig.

Till och med tiden, som flödande i en enda riktning, har inom konventionella kretsar uppdagats som en ofullständig mänsklig tankekonstruktion, som kanske måste revideras helt.

Vi har även en personlig tidsupplevelse som också är föränderlig beroende på till exempel på hur närvarande du är eller hur du upplever tiden. När vi befinner oss i ett tillstånd av ”flow” kan tiden upplevas nästan tidlös.

Det är lätt att tro att tiden är konstant men även tiden är en konstruktion som hör ihop med massan. Utan det som vi kallar tid så skulle vi leva i ett stillastående och statiskt universum utan rörelse. Tid är med andra ord massa i rörelse. I det hav av kvantenergi som allting består av existerar ingen tid på det sätt som vi tänker oss tiden. 

---

Tiden är förknippad med det livsrum vi befinner oss i och är också knutet till materian. Tiden skulle inte kunna existera utan massa. Tid är massa i rörelse.

---

Det är lätt att tro att tiden är densamma överallt men så är det inte utan tiden är som sagt relativ. Det innebär till exempel att om du tillbringade några år ute i rymden skulle du åldras lite långsammare än om du var kvar på jorden.

---

Tänkvärt om tid

• Vi skapar kommande framtid till störtsta delen utifrån tidigare erfarenheter och händelser.
• Det är inte ovanligt att vi under en stor del av dagen är "sovande", vilket gör att vi inte fullt ut är närvarande. Vi minns oftast bara glimtar under dagen. Vi upplever tiden som kronologisk.

Du sitter i bilen på jobbet men tänker redan på jobbet och vad du ska göra under dagen. Den tid du sitter i bilen existerar på sätt och vis inte. Du kommer troligtvis inte minnas mycket av vad som skett under bilfärden. Du hade autopiloten inkopplad.

• Vi lever till störta delen i förfluten tid och i vår tänkta berättelse om framtiden och missar på detta sätt det enda ögonblick vi kan uppleva - nämnligen nuet.
• Olika människor upplever tidsflödet olika, då vi alla har olika grundfrekvens.
• Genom att använda våra sinnen blir vi mer seende, hörande och kännande, vilket gör att vi sorterar bort mindre och upplever mer. 
• Tidsupplevelsen följer den frekvens vi befinner oss i.
• Åldern ligger i vårt medvetande och inte i kropp.
• Vi lämnar aldrig någonting bakom oss.
• Jorden har en annan grundfrekvens än människan och ligger lite före i flödestiden än människan. 

---

Vad säger vetenskapen om tiden?

Studier med Pat Prince och de på PEAR började tyda på att på en mera grundläggande existensnivå finns varken tiden eller rummet, ingen uppenbar orsak och verkan – där någonting krockar med någonting annat och orsakar en händelse genom tid och rum. Newtonska idéer om en absolut rumstid och till och med Einsteins relativs rumstid ersätts av en sannare bild – att universum existerar i något sorts ofantligt ”här”, där ”här” står för alla punkter i tiden och rummet på en och samma gång. Om subatomära partiklar kan integrera bortom rummet och tiden så kanske den större materia, som de bygger upp, också kan det.

---

I nollpunktsfältets kvantvärld, en subatomär värld av ren potential, existerar livet som en enda enorm nutid. 

---

En möjlighet är att allting i framtiden redan existerar på en grundläggande nivå inom sfären för ren potential, och när vi ser in i framtiden, eller det förflutna, hjälper vi till att forma det och skapa det, på samma sätt som vi gör med en kvantenhet i nuet genom att observera den. En informationsöverföring genom subatomära vågor existerar inte i tiden och rummet, utan är på något vis utspridd och allestädes närvarande. Det förflutna och nuet flyter samman till ett enda stort här och nu, så hjärnan inhämtar signaler och bilder från det förflutna eller framtiden.

Framtiden existerar redan i något sorts dimmigt tillstånd som vi kan börja aktualisera i nuet. Detta är logiskt om vi betänker att alla subatomära partiklar befinner sig i ett tillstånd av alla möjligheter så länge som de inte blir observerade – vilket även skulle omfatta att man tänker på dem.

Om medvetandet fungerar på kvantfrekvensnivå skulle det också naturligtvis befinna sig utanför tiden och rummet, vilket innebär att vi rent teoretiskt sett har tillgång till informationen om det ”förflutna” och ”framtiden”. Om vi människor kan påverka kvanthändelser antyder detta att vi även kan påverka händelser eller ögonblick bortom nuet.

Tidsförskjuten intention påverkar på så vis sannolikheten att en händelser ska skapa ett resultat, och fungerar bäst på det Braud kallar ”kärnögonblicket” – det första ögonblicket i en händelsekedja. Om man tillämpar dessa principer på fysisk eller mental hälsa så skulle det kunna innebära att vi kan använda oss av nollpunktsfältet för att rikta en påverkan bakåt i tiden för att förändra kritiska ögonblick eller inledande omständigheter som senare utvecklas till fullskaliga problem eller sjukdomar.

---

Det kanske är så att varje ögonblick av våra liv påverkar alla andra ögonblick, både framåt och bakåt i tiden.

---

Ervin Laszlo har föreslagit en intressant förklaring till tidsförskjutning. Han föreslår att nollpunktsfältets elektromagnetiska vågor har en egen understruktur. De sekundära fält som orsakas av subatomära partiklar som interagerar med nollpunksfältet kallas ”skalära” vågor. Dessa är inte elektromagnetiska och har varken riktning eller rotation. Dessa vågor kan färdas snabbare än ljusets hastighet. Laszlo föreslår att det är skalära vågor som kodar in information om rummet och tiden i en sorts tidlös, rumslös kvantstenografi av interferensmönster. I Laszlos modell tillhandahåller denna mest grundläggande nivå av nollpunktsfältet – alla fälts moder – den ultimata holografiska planritningen av världen genom alla tider, både det förflutna och framtiden. Det är detta vi uppfattar när vi ser in i framtiden eller det förflutna.

Ren energi på kvantnivå har varken rum eller tid, utan existerar som ett enormt kontinuum av växlande laddning. Vi är, på sätt och vis, rummet och tiden. När vi blir medvetna om energin genom perceptionen skapar vi separata föremål som existerar i rummet genom ett stadigt kontinuum.

---

Genom att skapa rummet och tiden, skapar vi vår egen separation.

---

Intuitionen är tidlös

Det finns tecken som tyder på att hjärtats signal är inblandad i vår intuition och att intuitionen går bortom tid och rum.

Forskningsteamet lät flera olika personer sitta framför en skärm, därslumpmässigt utvalda bilder med vackra och rofyllda miljöer varvades med bilder som var avsedda att chockera och uppröra personerna. De största fysiologiska reaktionerna kom naturligtvis direkt efter att bilderna visats. Radin upptäckte dock att de dessutom förekom fysiologiska reaktioner innan de fått se bilderna. Starkast reaktion vid chockerande bild.

---

Ambres har sagt:

Under varje inkarnation har Ryttaren förvärvat kunskap, en oändlig kunskap och er vi i kronologisk tid, så ligger inkarnationerna på stort avstånd från varandra, men ser vi i flödestid, så ligger inkarnationerna som lager efter lager utanpå varandra och varje inkarnation är samtidigt här och nu. Således täcker Ryttaren hela förloppet från gasformen och nu. Den spänner över hela sträckan.

Allting är här och nu. Ni omges av alla era inkarnationer. Detsamma gäller era liv. Ryttaren kan liknas vid droppen, som faller i vattnet och undantränger det. Den driver fram livet självt, som går i vågor utåt och så småningom mattas av, och ni kan se det i ring efter ring.

Människan står med ryggen mot framtiden. Av erfarenheter från det förflutna bygger hon sitt liv steg för steg, men ni existerar här just nu. Skulle ni kanske kunna säga att måhända någon sekund framför er finns ni också, kanske t o m några timmar framför er? Existerar ni på flera platser i olika upplagor samtidigt? Håller ni fortfarande på med era gamla kärlekshistorier? Jag vill bara att ni ska få en känsla av att det är flytande, att ni kanske inte existerar nu utan en fantombild, som tror sig finnas, skapar de här problemen omkring er. Begrunda detta.

---

Vi kan förutsäga framtiden genom att titta på det förflutna och det förflutna med ledning av framtiden.

Människan lever i förfluten tid. Lever inte i nuet. Av händelser i det förflutna bygger vi en tänkbar kommande framtid.

Walter Schempps: Korttids- och långtidsminnet sitter inte i hjärnan utan finns lagrade i nollpunktsfältet. Hjärnan är inhämtnings- och avläsningsmekanismen för det ultimata lagringsmediet – nollpunktsfältet.

Vi passerar ingenting. Allt är närvarande NU. Vi exanpanderar – ingen ände

Man går aldrig tillbaka i inkarnationskedjan – alltid framåt

Vi lämnar aldrig någonting bakom oss.

Matematiskt sett är rumstiden en rymd med fyra dimensioner, där de tre första är de välbekanta rumsdimensionerna och den fjärde är tiden. Rumstiden existerar inte i rummet och tiden, det är tvärtom så att rummet och tiden existerar i rumstiden. Jag hävdar att yttre fysikaliska verklighet är en matematisk struktur, som definitionsmässig är en abstrakt, oföränderlig entitet som existerar utanför rummet och tiden.

När Einstein skrev att ”åtskillnaden mellan dåtid, nutid och framtid bara är en envist kvardröjande illusion” syftade han på det faktum att dessa begrepp inte har någon objektiv mening i rumstiden.

Den del som är framför dig är naturligtvis inte mindre verklig än den som finns bakom dig – om du går framåt kommer en del av det som för närvarande befinner sig framför dig snart att befinna sig bakom dig, och det finns i det här ögonblicket bakom andra människor. På motsvarande sätt är framtiden lika verklig som det förflutna i rumstiden delar av rumstiden som för närvarande ligger i din framtid kommer i din framtid att befinna sig i det förflutna. Eftersom rumstiden är statisk och oföränderlig kan ingen del av den ändra sin verklighetsstatus, utan alla delar måste vara lika verkliga. Sammanfattningsvis innebär detta att fast tiden inte är en illusion, så är tidsflödet det. Och förändring är också en illusion. I rumstiden existerar redan framtiden och dåtiden försvinner inte. När vi kombinerar Einsteins klassiska rumstid med kvantmekaniken blir följden parallella universum. Detta betyder att det finns många dåtider och framtider som alla är verkliga – men det motsäger inte på något vis att den fysikaliska verklighetens natur är oföränderlig.

Alla dina subjektiva intryck existerar i rumtiden, precis som alla scener i en film finns i en dvd. Rumtiden innehåller ett stort antal flätliknande mönster som representerar subjektiva intryck på olika platser (motsvarande olika personers intryck) men också vid olika tidpunkter. Låt oss kalla varje sådant ögonblick observatörsmoment. Du upplever erfarenhetsmässigt att vissa observatörsmoment hänger samman med varandra i en till synes sömlös sekvens, nämligen det du kallar livet. Detta väcker emellertid riktigt svåra frågor. Hur sker länkningen? Och framför allt, finns det någon regel för vilka observatörsmoment som känns som om de hänger ihop och varför upplever vi subjektivt denna sammanlänkade sekvens av observatörsmoment som ett tidsflöde? En naturlig gissning är att länkningen har med kontinuitet att göra, det vill säga att två observatörsmoment känns sammanlänkade om de ligger nära varandra i rumstiden och ingår i samma mönster.

Din modell av världen inkluderar inte bara information om din omgivning om din omgivnings nuvarande tillstånd, utan även minnen om hur omgivningen tedde sig i dåtiden. Precis som din rumsliga verklighetsmodell ger dig den subjektiva känslan av att betrakta ett tredimensionellt rum trots att ditt medvetande egentligen betraktar en modell av verkligheten i din hjärna, ger denna tidsliga verklighetsmodell med dess sekvens av minnen den subjektiva känslan av att tiden passerar genom en sekvens av händelser även om ditt medvetande egentligen betraktar en verklighetsmodell i hjärnan som hör till ett enda observatörsmoment.

Det som du är medveten om i just det här ögonblicket känns inte som ett fotografi utan som ett filmklipp. Filmen är inte verkligheten -  den finns bara i ditt huvud, som en del av hjärnans verklighetsmodell. Den innehåller mycket information om den faktiska yttre verkligheten – såvida du inte drömmer eller hallucinerar  men det utgör ändå en kraftig redigerad version av verkligheten som påminner om kvällsnyheterna på teve, den består mestadels av särskilt framträdande mönster som ligger nära i tid och rum och som hjärnan tycker att du behöver vara medveten om. Precis som när du ser på teve betraktar du inte avlägsna delar av rymden direkt, utan bara en redigerad film om dessa delar av rymden. På motsvarande sätt betraktar du inte det förflutna, utan en redigerad film om det förflutna. Du upplever att du observerar denna rymd och tid där du befinner dig här och nu, men hela denna rymd och tid är bara en del av den verklighetsmodell som du upplever. Det är därför du subjektivt känner att tiden går trots att den inte gör det.

Enligt Einsteins allmänna relativitetsteori kommer en observatör som bor i någon avlägsen galax uppleva tiden och rummet annorlunda. Vår fysiska rymd har inga inbyggda centimeterstreck som en linjal och inte heller har vårt universum ett antal klockor förinstallerade. Tvärtom måste varje observatör definiera egna måttstockar och klockor, som i sin tur definierar hennes begrepp om rummet och tiden. Allt är relativt. Alla observatörer kan uppleva tiden och rummet på olika sätt.

Allting är en helhet, ett expansivt NU, ett skeende, en närvaro som bara ÄR, ett pulserande NU, medvetenhet och kärlek.