Livet efter döden

Har du någon gång funderat på döden?

Jag tror att de flesta någon gång har reflekterat över vad som händer när vi dör. Tar det bara slut? Finns det en himmel och ett helvete?

Jag sitter inte inne med några absoluta svar men jag ska försöka återge de glimtar av svar som jag fått ta del av från de så kallade döda. Ja, du läste rätt. De döda är i högsta grad levande, kanske mer levande än vad de någonsin var under den tiden de levde. De kan fortfarande kommunicera men på ett annat vis än vad vi vanligtvis är vana vid. Vi kan inte se dem med våra ögon eller höra dem med våra öron. Kommunikationen är på sätt och vis mer direkt. De meddelar sig genom våra tankar, känslor och sinnesförnimmelser. Vet vi inte detta, så kan vi ibland misstolka och tro att det är vår egen tanke eller känsla vi upplever, när det istället är någon avliden som försöker kommunicera med oss. Andevärlden är med andra ord bara en tanke bort. Detta innebär rent konkret att så fort du tänker på en person så är du i kontakt med den personen, död som levande.

Du kan jämföra dig själv som en sändare av energi, där din intention och tanke bestämmer vart informationen ska gå. Av respekt så ringer vi inte en vän i tid och otid så därför ska vi heller störa våra nära och kära på andra sidan genom att hela tiden tänka på dem. Det är som om du låter telefonen ringa hela tiden men inte lyssnar när de tar upp luren och svarar. Ett dödsfall är givetvis en stor sorg för de anhöriga men sorgen kan ibland anta orimliga proportioner. Vad det kan leda till vill denna berättelse vittna om.

En kvinna var väldigt fäst vid sin mamma och när hon dog så var det som om hela hennes värld föll samman. Hon sörjde något oerhört. Ett år förflöt och sorgen var fortfarande lika stark. En natt ringde det på telefonen och hennes man svarade. Det var kvinnans mor som ringde. Förstummad räckte kvinnans make över luren till sin fru. Det var kvinnans döda moder som bad henne att sluta sörja. Hennes starka sorg påverkade även henne på den sida hon nu befann sig. Hon uppmanade henne att börja leva sitt liv igen. Kvinnan blev förstås mycket förskräckt över att höra sin mors röst i telefonen men istället för att släppa sorgen så fick den förnyad kraft av minnet av sin mor. Tiden gick och kvinnan sörjde fortfarande lika starkt. En natt ringde det igen. Kvinnans sömndruckne man svarade och återigen lämnade han över telefonen till sin fru. –”Din mor vill tala med dig”. Denna gång var modern än mer tydlig och skarp i sin ton. –”Du måste släppa taget om mig. Din sorg binder mig”. Nu lyssnade kvinnan på sin mamma och hon kunde ta till sig att mamman levde kvar och hade det bra. Hon förstod att hennes sorg var egoistisk och påverkade alla i hennes närhet, oavsett om de levde eller var döda. Kvinnan kunde till sist släppa taget om sin sorg och kunde börja leva igen. Hennes mor likaså. Nu kanske inte hör till vanligheten att andevärlden blir så fysiska att de använder en telefon eller annan teknik för att meddela sig. Men det händer.